moasresa

LYCKA FYLLER HELA KENYA OCH KENYA FYLLER HELA MIG

Detta är ett inlägg från min Kenya vän Agnes! Kolla gärna hennes blogg! http://nouw.com/agneskenya
Tycket det var mycket bra skrivet, gillade verkligen Agnes inlägg. Tack Agnes och även Kenya. 

Jag sitter vid fönsterplatsen långt fram i bussen. Det är min favoritplats. Utanför fönstret svischar Nairobis gator förbi. Solen gassar över de dammiga gatorna som är fyllda med så mycket liv, rörelse och färger. Det är något alldeles speciellt med människorna där ute på gatan. De flesta av dem har arbetat sen gryningen bara för att kunna överleva dagen. Men inte är det någon större skillnad på deras ansiktsuttryck och på kostymnissens som sitter i taxin bredvid. Musik dånar ur bussens spruckna högtalare. Det gör inget att det skräller för jag vet att när den höga volymen gjorde att högtalarna spräcktes befann jag mig i ett ögonblick av total lycka. Jag ska nu försöka beskriva för er min tacksamhet för all den lycka jag fått ta del av under mitt år i Kenya.

För lite mer en ett år sen hoppade jag från trampolinen rätt ner i mitt livs största äventyr. Den oroliga, osäkra och ovetande versionen av Agnes vågade den där dagen att ta en risk och uppdatera sig till en sprillans ny version. Jag tror fortfarande inte att jag insett att jag är tillbaka i Sverige. Att jag aldrig mer ska bo i rum 12E på svenska skolan i Nairobi och att jag inte längre har mina vänner vägg i vägg. I den nya uppdateringen fick jag med mig minnen som att se sovande lejon i en soluppgång på savannen. Kämpande dra varandra de sista metrarna upp till mt. Kenyas topp. Alla vänner sovandes på varandra, dammiga och fuktiga på en skumpande buss över Ugandas bergiga landskap. Helgmornar vid frukostbordet och tjejsnack i någons säng. Tänk att jag idag kan kalla de där främlingarna jag mötte på flygplatsen för ett år sedan - min familj.

Men de minnena är bara en bråkdel av den glädje jag har upplevt vad jag har att tacka Kenya för. Min största tacksamhet finns bortom skolans höga stenmur, en knapp kilometer bort. Där ligger Kibera, Afrikas största slumområde. Där lever barn och vuxna under gränsen för västvärldens definition av ”fattigdom”. Där finns 400 000 invånare per kvadratkilometer vilket kan jämföras med Sverige där vi är 22 per kvadratkilometer. När jag gick mellan plåtskjulen som alla dessa människor kallar sitt hem, la jag inte bara märkte till stanken av sophögarna längs vägen. Utan jag la även märke till något annat. Något större. Jag hörde skratten och sången. Jag såg lekande syskon och dansande ungdomar. Föräldrar som med raka ryggar stolt vandrade hem i sina trasiga skor efter en lång dag av hårt arbete. Jag såg passion, ödmjukhet, genuin glädje. Och jag såg så otroligt mycket kärlek.

Under mina allt för få besök i Nairobis slum fick jag träffa människor som knappt har mat för dagen ändå är proppmätta med tacksamhet, lycka och kärlek.

Under mina allt för få besök i Nairobis slum insåg jag att lycka inte finns i materiella ting. Sann lycka finns inte i pengar. Sann lycka finns inte i en ny iPhone. Utan sann lycka finns mellan människor. Mor till dotter, storebror till lillebror eller kompis till kompis.

Under mina allt för få besök i Nairobis slum insåg jag att detta var något större än det vi hade på internatet. Jag såg att lycka fyller hela Kenya och Kenya fyller hela mig.

Nu tänker ni säkert att dom här argumenten håller inte? Det är klart att man kan känna lycka av en ny iPhone? Men då vill jag påstå att den lyckan är ytterst kortvarig eftersom du snart kommer vilja ha något nytt. Och att det jag har sett och fått uppleva är den sanna lyckan som varar för alltid.

"Ninasikia furaha" är kiswahili och betyder "jag känner lycka”. Och jag har kommit fram till att det är den gemensamma nämnaren i allt jag har att säga om Kenya. Jag är inte längre den oroliga, osäkra och ovetande Agnes. Jag är nu en uppgraderad version av mig själv. Jag är Agnes 2.0! Jag har fått nya perspektiv på livet och har fallit pladask för detta så oerhört underbara land. Jag är Agnes som nu vet varför det inte är någon skillnad i ansiktsuttryck hos människorna på Nairobis gator och kostymnissens i taxin. Jag är Agnes som har fått en djupare förståelse för den komplexa känslan lycka och det är nog den absolut största gåvan jag fått och kommer bära med mig resten av livet. Kanske var jag modig som ett lejon när jag gick på det där planet för ett år sedan. Men utan det modet hade jag inte idag vetat att min definition av lycka – finns i Kenya.TACK!

http://nouw.com/agneskenya

Bild: Anges 


Upp